lördag 29 oktober 2011

Varför???

Vad är det för fel??? Om ni visste hur många gånger jag har ställt mig den frågan de sista dagarna. ja det handlar om lilla Gustav. Han är mätt, har en torr blöja, ingen rapp.... Nej Gustav har fått för sig att han ska skrika innan han ska somna och om jag står upp med honom då är han tyst men sätter jag mig ner då skriker han. Detta är ett beteende som jag inte tänker gå med på.... Så nu ska vi börja jobba med detta, inte kommer det att bli särskilt kul medn man vet ju att det kommer att bli bra. Om han skulle ha ont någonstans eller nått annat så skulle det ju inte bara försvinna då jag står upp, nej denna lilla gosse tycker bara att det är mysigt att bli gungad i famnen. jag kanske låter hård men med Albin så gjorde vi aldrig något åt detta så det resulterade i att jag vyssade honom till sömns i 1 år tid. inte ok!
Sedan har han också börjat vakna vid 4 tiden och då vill han inte somna om utan jag måste gå med honom tills han somnar om, detta kan ta 1 timme. Bör också tillägga att han nu börjar bli tung, nästan 7,5 kg. Men förutom detta så är han jordens sötaste och underbaraste lilla bebis.
Om ni har några tips så får ni gärna dela med er. Jag har läst det mesta som handlar om sömn och små barn. mycket händer tydligen runt 3-4 månader och det är nu som man kan börja med sömnrutiner och att de ska lära sig att somna själva.
nu sover bägge mina pojkar och pappan är på fest. Nu tar jag fram ostkrokarna och gosar till mig i soffan en stund innan det är dags för sängen.

1 kommentar:

Anonym sa...

Förstår precis hur du har det på kvällarna för Vilma är lika dan. Hon är mätt, har torr blöja och skricker som besatt på kvällarna. Om hon får bestämma så ska jag gå runt och "gunga"/Vyssa henne tills hon sommnar. I fredags kväll bestämde jag mig för att det får banne mig vara nog. Nacke och rygg pallar inte så nu ligger jag på rygg med henne mage mot mage, filt på och buff i rumpan, hon skriker fortfarande men det känns som om det inte är lika länge plus att jag skonar både rygg och nacke. Öronproppar skulle dock behövas.... Det känns ju aldrig roligt när de gråter men så länge man vet att de inte har ont så tror jag man får försöka hitta ett sätt som funkar för en själv. Hoppas allt är bra med er annars. Kram Sandra i Matfors